Thåström sitter på en av mest mytomspunna och högaktade katalogerna i svensk musikhistoria. Vi behöver inte ens nämna namnen på banden han spelade i på 1970-talet och 1980-talet.
Vad som särskiljer honom från alla andra artister jag växt upp med är att jag oftare och hellre lyssnar på hans senaste album än hans gamla.
Från och med ”Skebokvarnsv. 209” från 2005 har Thåström skrivit sina mest personliga sånger och sina mest genomarbetade album.
Förra gången jag intervjuade Thåström var 1983, precis i övergången mellan Ebba Grön och Imperiet. Även då gav han ytterst sällan intervjuer för tidningar, men han ställde upp för vårt fanzine.
Jag är väldigt glad över jag fick frågan om att intervjua Thåström igen. Precis som förra gången publiceras inte intervjun i traditionell media.
Intervjun läggs i stället bara upp på KZread. Balsam filmade när vi pratade i en källare på Dalagatan.
I och med att min uppdragsgivare därmed inte är en tidning eller en tv-kanal eller radiokanal - uppdraget kommer formellt från Thåströms management (Autonom) och skivbolag (Razzia) - så kan man inte kalla det för en journalistisk intervju. Ansvarig utgivare? Jag vet inte, jag själv antar jag.
I och med min inblandning kommer jag heller inte att recensera albumet eller skriva om det i övrigt.
Vad ni får är vad jag själv längtat efter att få återuppleva sedan där dagen 1983. En möjlighet att få se och höra Thåström själv prata om sin musik.
För att citera The Dramatics: ”Whatcha is what you get”.
Jan Gradvall, Stockholm, februari 2015
Foto: Jonas Embring och Balsam Hellström.