Sommar och sol på Kalkstensön. Röda rälsbussar vila under björkarna. Sinnrika skördetröskor och traktorer spinna och stånka över äng och åker. Robert Rauschenbergs däckomgärdade get står i järnvägsparken bredvid en enstånka som tvivelsutan röner mer uppskattning. Petronella har spänt upp paraplyet, någon gång kommer regnet, hon är alltid redo. Stationskarlar och konduktörer tvinna sina mustacher. Cyklande tanter hålla balansen i evighet. Stora Vedeåns deffade storbadare står på bryggan redo för ett dopp. Lantlig trainspotter dinglar med benen från gärdsgården i väntan på... vadå?
Världens bästa lok kör sin första tur, rattat och spakat av Överste Lokföraren Ragnar Stoor. Det episka Litt M, sedermera Mg, med sina första hundra ton järnslig i kroken, för export till utlandet. Men först i tåget följer en vagn nästan färdigjäst dricku. Slikt är järnvägsbolagets förtroende för Mäster Ragnar att det accepterat hans icke regementsenliga krav på medförd flytande förtäring.
Ragnar visslar muntert, den ena melodin efter den andra kommer för honom där han skakar och skallrar genom yppig grönska. Han har ett brev på fickan. Kulturrådens Centralråd, med bas i Kairo men finansierat från Moskva, har utnämnt Litt M till Årets Lok. Motiveringen; "kraftfull och himlastormande episk progressiv kvadratism i spetsklass utan egentlig motsvarighet" har han tagit till sitt hjärta.
Herr Kommunalpampen har tagit ledigt från rälsläggning i Alprepubliken och åker med i järnmalmen. Han är svart om händerna. "Nära naturen" är mottot för dagen.