Jag är faktiskt en av få målare i Europa som egentligen talar lite av alla tre COBRA-språken. Men det betyder inte att jag är en COBRA-målare, bara att jag förmodligen är en bra målare. Nu har ingen bett mig att prata om Matisse och hans L'atelier rouge. Jag kommer inte att göra det. Jag är förvånad att målare pratar om en fransk målning här och på engelska. Jag tycker att det är lite som att sitta i London och blanda Serpentine och terpentine. Det duger inte. För bara på holländska är det "terpentine", men på engelska är det "turpentine". Att en tyskfödd gallerist gav grönt ljus ökar förvirringen. Det som är bra med dukar är att de inte pratar. Jag känner inte till några andra hus eller ens andra ateljéer. Men jag citerar gärna min mamma. Hon sa: Om någon sätter en signatur här så är det jag. Inga rop här, inga tapeter, kanske jag själv. En bild är trots allt inte en hund. En hund vill inte att någon annan ska färga den. Men han går runt i koppel. Till skillnad från hunden kan du inte flytta en bild, även om många nu vill göra det. Varje bild har en källa - och är en källa. Det förstår varje kille som själv är målare. Bilder skapar förvirring. Det är inte för inte som det finns en likhet mellan orden ''paint'' och ''pænt''. Et le pain et la douleur vont évidemment de pair, for in english it is bread and pain.....