Bronsåldern 1700 - 500 f.Kr
Dansar, pratar, kastar yxa i sjön och går i procession, bronsvapen, hjälm.
Bronsföremål användes av samhällets övre skikt, som maktsymboler eller kultföremål, till smycken och vassa vapnen, som dolkar, yxor och svärd. Flinta och annan sten fortsatte också att användas för olika vapen och redskap.
Koppar och tenn utvanns inte i Sverige under denna tid, utan kom som ett inslag i byteshandel med övriga Europa - till Cypern i östra Medelhavet, till Sardinien, till Iberiska halvön i västra Medelhavet för koppar och till England för tenn. Endast några få personer kunde tekniken med bronsgjutning, som verkar ha utförts på särskilda platser och enligt rituella former.
En anledning till att bronsåldern delas in i två olika perioder är att traditionerna för hur människor begravdes förändrades. Från äldre bronsålder finns fynd av några få döda, som lagts obrända i väldigt stora högar. Hur resten av befolkningen begravdes vet vi inte. Under yngre bronsålder var det vanligaste att de döda brändes - kremerades - och att många små gravar placerades tillsammans i grupper, ofta utan synlig markering på marken.
Vapen, smycken och redskap av brons offrades i till exempel vattendrag. Spåren av sådana våtmarksoffer och gravhögarna visar att ritualerna under bronsåldern omfattar hela landskapet.
Musik: Samuel Looptok Långbacka.
Den här filmen är en bearbetad del ur Arkeologens dotter, producerad av Baluba för Utbildningsradion, UR. Historiska museet har medverkat med sakkunskap.