I skymningens skuggor, där tystnaden gror,
dansar sorgen ensam, där tiden står.
I hjärtats djupa vrår, en melodi så tung,
en sång om lidande, vars toner är ung.
Genom nattens mörker, där stjärnor gråter still,
strömmar smärtans floder, mot en frusen, tyst kulle.
Varje steg en klagan, varje andetag en bön,
en kärlekens viskning, från ett hjärta som blöder rönn.
Livet är en resa, med stigar fyllda av törn,
där glädje och sorg vandrar, hand i hand, öm och skön.
Men i lidandets sång, finns en styrka så klar,
en kraft som bär oss, genom nätter, genom dar.
Så lyssna till viskan, i hjärtats dolda vrå,
en sång om lidande, som hjälper oss förstå,
att även i mörker, finns ett ljus som består,
en hoppets eld som brinner, när dagen åter går.